Varsågod: Min fönstervy

Allmänt missnöje

Detta är min nuvarande utsikt. Mitt vindue vetter rakt över Lilys. Omstruktureringar har varit nödvändiga sedan vi slukades och spottades tillbaka av ett svart hål - tillsammans med en odefinierbar vålnad. Han byter skepnad lika ofta som Lily, de tror de är oslagbara. De är bara ett oslag.

Detta är en uppmaning till alla ni städjade vid vårt tvång till hotell. Jag kräver att få veta vilken utsikt ni har, detta är inget annat än kränkande!

Problemlösning

Den ständigt pockande varbölden Lily vet vad som väntar. Vi får inga gäster till vårt gästgifveri så länge hon löper amok i kvarlevorna av hotellet tätt intill vålnandens lemmar. Min marknadsstategi och mina renoveringsambitioner räcker inte till. Hon vet vad som väntar, först blir det till att sticka hål, sedan klämma, sedan surra fast hänga upp lägga fram såga borra allt vad du tillåter dig allt var du förmår och det du förmår är allt.




På återseende när problemet är sprucket!

Elefantmamma

HAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

HAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

HAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

HHHHaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

mAMAmammaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Cammencita Elefantista mammacita

Får + Vålnad = Sant

Städastäda

När det blir svårt innanför håret på fåret finns det fortfanande bläddersaker i front-desken att klippa i.

de ssom va kan ha bettydsle på minna hännder HUhuhur svårrt det är att försstå när pappabjörn hållt mig i ett skåp o mammaelefannt bundit mig fasst. Nu ni vill att jag ska städastädastäda efter vålnad som blivit minn ennda vän när dockan svikit Blod är så svårrt att få bort det har jag ju lilly lillyfår förklarat gånger millijoner gånger för er två. Inbte är det vålnads fel han är den enda jag har, han gö inte som ni med mina hål vålnad och får för alltid säjer han och jag håller med medhåll:

Vålnad och får, får och vålnad nu och förallframmtid!!!

In/Ut

Volmar, efterblivenheten själv. Tillåt mig att göra ett försök på vad både du och Hakon misslyckats med. Sällan talar jag direkt till er. Genast börja omförmulera mig. Dom bär hjärnskador allihop här, vissa mer än andra. Dom kan inte beskriva vardagen i ordföljder, kan inte hantera att med handlingar kommer följder, dom kan inte skilja på fantasimonster och de som verkligen står bakom gardinerna eller trycker fettmassa ur väggarna. Svarta hål slukade oss och kastade oss tillbaka, lämnade kvar oss med en vålnad som jagat oss dag och natt ut och in, tvingat oss dag och natt att vända vårt in till ut, svarta hål och andra. D:r X tar emot oss så snart Lily städat källartrappan. Sådant att se fram emot för vissa, sådant att morra åt för andra.

Giljotinen

Hur är det överhuvudtaget möjligt att förklara. Händelseförloppet omöjligt att klargöra, avgöra och halshugga. Det är som i närheten av en dröm där du och den närmast dig har begravt en död, gjort er skyldiga till detta - och alla andra i närheten av er blir medvetna om ondskan som befinner sig som en aura kring er. Det är inte säkert att just ni dödat denna kvinna med rostbrun kappa och endast två knappar, som du råkar ha i din endaste ficka. Men den evighetslånga giljotinen är lika omöjlig att förbise som händelseförloppet följa. Den sträcker sig genom er aura av ondska rakt upp ur hotellet, i himlen där beslutet fattas, bladet fälls. Och det gör det.

Svarta hål betyder ingenting när en massaker inträffat. Men hur är det överhuvudtaget möjligt att förklara.

HAKON FÖDD PÅ NYTT

VRAHHH DET VAR EFTER VI TILLBAKA KOM FRÅN PLATSEN AV TRYCKANDE VAKAKUUM MED MYLLA I MUNNEN VILKEN UTFYLLNAD BÄTTRE ÄN FÖDOÄMNEN HÄR SOM LILY SOM FLÄSKET HÖGT UPP PÅ LÅRET ELLER PRECIS VID NACKSLUTET SMÅ SMÅ VALKAR VALLA VALLA FÅRET LILY MYLLAN JAG HAR SMAKAT KAN DU INTE ÖVERTRÄFFA KAH DET VAR EFTER PLATSEN VI KOM VAKAKUUMTRYCKANDE TILLBAKA IFRÅN JAG HAKON PÅNYTTKRYSTADES UR ETT SVART HÅL PRECIS SOM DET SVARTA FÅRET MELLAN LILYS LÅR

SITTANDES PÅ TRAPPAN VI FÖRSVANN IFRÅN SÅG JAG ATT DEN VAR RÖD SOM RÖDASTE SÖRJAN SOM BARA EN FÖRLOSSNING KAN FÖRLÖSA

Det svarta hålet, inuti och utanpå

Om tristess var livslotten vi dragit här på hotellet önskar vi den tillbaka nu, så mycket kan jag säga. Under en tid har vi dansat utan golv under fötterna och arbetat bara innanför skallbenet och med tjockt mörker utanför. Begränsad sikt, begränsade länkar oss emellan.

Under en tid har vi dragits in i ett svart hål. Vi vet mer om det nu än vi gjorde då. Dr:X hade samlat oss alla i källartrappan då det hände. Han visste att det skulle ske, och han har fyllt i våra tomma, ekande luckor nu efteråt. Långsamt börjar vi stabiliseras för att kunna driva verksamhet igen.

tråkitt

Leka leka loppa

rida rida plannka

leta leta såcka

äta äta annka

bada bada soppa

Kräka kräka hoppa

Plaska Plaska mata

hata Hata rÅtta

rossta rossta krypa

nypanypa grotta

gurrgla gruggla strypa

Stympa Stympa leka

heta Heta Lily

Lily Lilly lilla

Spilla pilla lalala

Mål

Hög efterfrågan på ny modell

Aktuell modell

Så länge ohövligheten regerar på den här platsen kan likväl ärligheten bryta hotellets olidliga tystnad. Apparatur, apparatur. Ni alla hade gynnats av en sådan. Förutom Volmar vars brunfläckiga hörntänder skulle ge oss motsatt effekt. Skulle ge oss tystare våningar än nu, mer orörda trappräcken och kväljningar redan i foajén. Och kanske inte heller Lily på grund av risk att avslöja hennes deformerade halsmandlar med tillhörande frän stank.

Så länge tystnaden bryts med ärligheten kan likväl ohövligheten få frodas fritt. Därför medger jag att varken Dag eller Hakon heller hade gynnats av en egen liten halsläkare. Inte ens metafysiska ting som svävande ord genom luften önskas silas genom deras tandgluggar i en stråle riktad din värsta fiende. Det är ett arrangemang, en byråkrat, en ytlig utrustning för djuplodande kommunikation och verksamhetens bästa.

Så länge den ändå hänger i krokar på väggar, fungerar som ringklocka på front-desken, sticker fram som fransar på mattor och dinglar som prismor i våra takkronor är det välkommet att tacka den lille halsläkarens existens och tillsammans arbeta för att ta fram nya modeller. Detta så att vårt tvång, vårt hem och hotell endera dagen går runt. Tack!

Dom kommunicerar fortfarande inte med mig, ingen satjävul kommunicerar med mig överhuvudtaget! Ja, natten är den tid på dygnet jag gör ett försök att finnas på den här platsen. Ja, jag är en motsägelse. Ja, jag heter Dag, nej jag heter Natt. Ja. Nej.

Det är tid för redovisning, tid att skala av sig malätna uniformer och avslöja vad vi åstadkommer. Men det är svårt för mig att tänka allt som oftast. Deras röster är överallt, men inte i dialog med mig. Hakon äter sig igenom dom mjuka fuktiga gipsväggarna, Volmars kedjor ger vibrationer i det vi kallar fönster. Men det är inte glas. Nej. Förstås. Carmencita smilar upp sig, den lilla apparaturen hon använder sig av för att maximera mungipornas töjbarhet klickar tickar och när den hakar upp sig, och det gör den, försvinner hon in på latrinen tills den åter är stabiliserad. Jag hör den också om nätterna smattra i takt med hennes tältsäng. Hon har fler funktionsområden på apparaturen än att dra mungiporna uppåt nämligen. När hon placerar den i gommen går också halsens djup att maximera. Ja. Lilys plattfötter överröstar nästan den skrikiga städsången, hon är på alla våningar samtidigt, hennes ben är olika långa, hennes kropp är otymplig och precis som sången är den utspridd över hela hotellet. Hon och jag är dom enda nattarbetarna här men i jämförelse har klumpedunsen inget ansvar. Det skulle vara renholdningen då, men här finns inget som någonsin skulle kunna bli rent. Nej.

Jag Dag, men kalla mig Natt sköter redovisningen. Det vi åstadkommit är plats för Norrgästen som försvann, en kontaktsökande Vaxdocka som numera hänger på alla väggar, en Torparkvinna som söker isolation och Mannen som söker kickar. Vi kan bidra med både att avskärma och avmaska, men inte med så mycket kontakt. Det är därför vaxdockan är inramad och upphängd. Hon får ta det hon får, hon får nöja sig om vi passerar henne ibland.

Klart redovisat och tyst nu alla röster.

LUKT SOM LOCKAR TORPARE

JAG HAKON STÅR FÖRST I VÅRDKÖN TROR INTE NÅGON HAR NÅGOT EMOT FÖR NI ALLA HAR INSETT HUR STANKEN INTEKOMMER FRÅN FOAJÉN OCH LILYS STÄDHANDIKAPP DET STINKER I MITT HUVUD NI ALLA KAN KÄNNA DET VOLMAR KA KA KA KA KAN KAN KANSKE KRÄKAS AV STINKANDE HUVUDHAKON MEN DET LOCKAR EN TORPARE VAN VID BRINNANDE TRÄ DJURKRÄK OCH GRISLUKT OCH BLOMMIG CANCER I KRANSKÄRLEN MAMACITA KAKA KARMEN TAR SNART EMOT DIG CHECKAR IN DIG SÅ DU KAN KOMMA LITE NÄRMARE SÅ DU KAN KÄNNA LITE STARKARE FYLLA LUNGFORDONET TILL LITE VIBRERANDE VÄRMANDE

D:r X' prioriteringar

Han huserar i vårt källarutrymme och gör vad han kan för att uppfylla behov vi har, men även han har behov. Volmar reparerar inte läckande rör där nere, eller de mögliga och snart förmultnande väggarna. D:r X har bara ett jordgolv till exempel. Så länge Volmar vägrar sin fot på nedre botten vägrar han oss som patienter. Volmar säger att det tar veckor att komma därifrån, att man sällan finner sin väg tillbaka direkt. Ingen förstår riktigt vad han pratar om. Men vi har alla våra sätt att tillfredsställa D:r X för att få tid hos honom. Det finns även figurer utanför hotellet som besöker honom, rösterna tränger ibland upp genom vårt svaga och spruckna golv. Men de släpps in och ut genom källargången. Det är en överenskommelse D:r X respekterar. Vi har inget intresse av galenskapen utanför, D:r X sköter den mest nödvändiga kontakt som sker från exteriör till interiör eller tvärtom.

Först på tur till avdelningen är Lily med sargade öppningar och näst på tur är Hakons återbesök för sin multiplicerade huvudskada. Av gästerna krävs tålamod, de kommer i sista hand.

Docktor kan du laga minn kropp?

Obeskrivlig stank

Blindtarmen Lily går mig på nerverna. Stanken i foajén är olidlig, när ska hon åter städa? Där ligger rester från kalv och lite hjärninnehåll fortfarande och kryper samman till små maskar. Övriga bär munskydd nu, men jag måste visa tänderna, mitt leeende är stundtals vad vi lever på. Det blir kvavt när de nya små djuren frodas, vår kroppsvärme och utsöndrad svett bidrar också till denna stank. Knähunden Lily går mig på nerverna. Stanken i foajén är obeskrivlig. Hon säger att hon har ont, att Hakon gjort henne ont, att hon inte kan arbeta. Det blev tydligt hur jag är den största tillgången här när jag idag på D:r X' avdelning tillsammans med medicinskt underlag för bedömning av förmåga att arbeta vid sjukdom införskaffade tvättnötter, samt bakpulver att bleka bordsduken med. Allt för att förenkla. Men hur trött gör det inte mig, detta olidliga och obeskrivliga ansvar.

Hur dom ignorerar mig

Dom må ha förträngt vår norrväga gäst och dennes hastiga försvinnande. Men det ansiktet är inte något man glömmer direkt. Nej. Att dom bländas av vaxfenor i sankmarken när befrielse sänker sig från ovan, från norr, till vår nivå. Dom förringar på detta sätt mig och min existens, trots att jag driver stället nattetid. Är det för att jag fick kontakt, för att befrielsen rörde vid just mig av alla städjade här.

Docka av vax

Det maskprydda norrnyllet är glömt och förlåtet nu när vi har permanent besöksnärvaro söderifrån. Det är rent av provocerande hur man som främmande kan inkräkta och på stört kräva rum av oss utan pardon. Flicksnärtan inte bara drar blickar till sig från övriga städjade med mer eller mindre lodräta kön, hon kastar dem också omkring sig med en cyklons kraft och lite malplacerade beslutsamhet. Men min välkomnande uppenbarelse av bleka tänder och vinklade armar verkar hon ha undgått. Är jag en möbel som front-desken jag är placerad bakom? Är jag en tavla med icke-iögonfallande motiv? Detta vill jag skrika åt vaxdockan! Men med gällande brist på husrum och tak överlag kan man inte neka gäster. Hoppas hon har något att betala sitt upphälle med bara.

HAND SKA VA TILL LAGS

Svar till hAKON

nEJ NEJ ajaj dom vill ha fingrar

Fingra ha ha aj

HA HA HA HA HA HANDSKAR

Rumbyte?

Fått en uppgift har jag alltså. Det är inte längre att tillhandahålla teknik för den här fastigheten, det är att bidra med huvud och hållfast teknik. Hakons huvudsak är min sak att fixa med tillgängliga verktyg som häftpistol och vattenpass. En diagonallob är inte ett enkelt utgångsläge till att börja med trots att kulan hade ett slätt, slipat och enkelt utgångshål. Jag drömde om huvudformationer hela natten, sen vaknade jag av att de tryckte sig in i mitt rum utifrån. Vattenskallar, oformliga och uppfläkta utan kroppar, gjorde bölder av mina färgflagnande väggar och det spruckna taket. Tillslut började det droppa av någon kletig väta. Jag brukar ligga orörlig för att undvika tältsängens gnissel, men ibland räcker det att jag andas. Jag brukar inte andas så mycket heller. Luften här är trög och lika dryg som vätskan vi har tillgång till. För det mesta snålar vi på de här levnadsbehoven, men i egenskap av hotell måste vi också hålla en standard. Carmencita är den som oftast får tvaga sig till exempel, därav vätan och vattenskallarna i mitt rum. Hon bor och lever oftast ovanpå. Men det växlar. Det är ett sätt för henne att hålla mig fast. Precis som mina växer även hennes ansvarsområden med Hakons självförvållade skador. Det är oroväckande på alla sätt och vis. Kommunikationen av detta parallella slag är förstås hennes idé. Ett sätt att inte låta mig gå, att hålla mig fast, att ha kontroll. Det finns nog med kontroll på den här platsen. Vi går som i koppel, ledda av en högre höger hand. Det är bara jag som väljer att se det.

Vad som sägs bakom min rygg

Dom säger att dom gått till sängs för natten när jag telefonerar till dom och frågar. Hakon skriker på mig. Carmencita skrattar åt mig. Volmar muttrar och hon den minsta Lily sjunger för mig. Det tycker jag inte om. Jag vet att dom samlas strax efter och pratar om mig. Jag vet inte vad dom säger, men jag vet att det inte är till min fördel. Nej. Dom vet inte heller att jag har sett gästens ansikte i mörkret. Han är frusen, hålögd och lång. Han vill mig något. Det ser inte ut att vara något till min fördel.

Förtydligande

Vad Hakon försöker uttrycka är sin besvikelse över vår frånvarande gäst. Han gömmer sig i gardinerna eller har checkat ut. Han gav sig aldrig tillkänna i front-desken, hans mystiska uppsyn fick aldrig chansen att bländas över hotellets ansikte utåt: mig. Själv är jag också besviken, men inte har jag tillgång till samma självspäkelseverktyg som Hakon som vid middagsbordet satt en kula genom diagonalloben. Vi alla hade vid tillfället givit upp hoppet på gästens närvaro och glupskt tryckt i oss det mesta av kalven på bordet. Natten gick åt till att laga Hakons huvud på bästa sätt. Här har det visat sig att Volmar kan tillämpa oumbärlig teknik och innebär att han är städjad tillsvidare trots önskan om att lämna oss. Nu ligger kalvresterna och ruttnar i foajén, flugorna som hänger över stanken lagrar fett för var dag som går och rör sig trögare, tyngre, långsammare och borrar hål i allas våra huvuden med sin kakofoniskt surrande tyngd. Lily, vi väntar alla på att du ska göra ditt jobb! Vad väntar du på?

RUTTET KÖTT

NORRFEGA FLÄSK FRÄMMANDE GÄST MIN HJÄRNHALVA SPRÄCKT NORRHALVA PEST HALVDOLDA SPÄCK MASKÄTNA FLÄSK JÄRNSKYGGA NORRVÄGA GÄST MIN MAGSÄCK ÄR SPRÄCKT FRÄMMANDE SMITTHÄRD OCH PEST HALVHJÄRNA FEGFETA SÄCK MITT AVFÖRINGSLÄCK NORRDOLDA PESTSMITTA HALVÄTNA GÄSTGIFNA KALVSKELETT

FRÄMMANDE FRÅN NORR

IDAG ÄR DET FEST VI HAR VÅR FÖRSTA GÄST FRÄMMANDE NORRVÄGA IFRÅN JAG HAR SKJUTIT KALV FLÅTT OCH TILLAGAT SYND PÅ HUDEN SKINNET HÅRET DÄR NÄRING FINNS DÄR NÄRHET FINNS MEN TILL LILY DET LILLA FÅRET HAR JAG LOVAT KALVSKINNSHANDSKAR EN ANNAN SORTS NÄRHET FÖR DOM SKA SITTA PÅ MINA LABBAR MEN MÖTA DET LILLA FÅRETS HUD MJUK SOM ULL


GÄSTEN ÄR SKYGG TITTAR IN IBLAND GER SIG INTE TILL KÄNNA GÖMMER SIG BAKOM SKYNKEN OCH MASKER DETTA ÄR EN FORMELL INBJUDAN TILL DIG NORRVÄGA GÄST SÄTT DIG VID VÅRT BORD ÄT AV VÅR KALV



LILY GÅR OCKSÅ ÄTA AV MEN DET ÄR EN SMAKSAK

Avskeda mig när som helst, jag vill ha tillbaka mitt liv

Det är inte så enkelt alltid är det inte, jag minns inte hur jag hamnade här till att börja med, jag har inte ens några kunskaper om hur man sköter en fastighet. Och här hittar man ingenstans. Dörrarna leder till Carmencita eller till ditt förflutna, dina hemligheter eller de andras. Korridorerna tar dig varken hem eller bort, de kedjar fast dig. Jag minns denna spökstad, men jag minns inte när jag senast var utanför hotellets väggar. Ge mig en uppgift, för jag minns inte heller vad jag höll på med just.

URkilpp till Carmencita

Utklipp till Hakon

De svider ajaj.

Du hittar mig i Front-Desken

HEJ! Jag vill bara säga att vi egentligen skulle behöva täta våra fönster, laga våra golv, blåsa ut våra avlopp, lägga nytt tak, sätta lås på dörrarna med mera, med mera, med mera men Volmar är inte till mycket nytta han längre, som att han inte noterar mina gnistrande tänder bakom mina glänsande läppar när jag ler, eller mina glittrande ögon där jag står med pondus bakom front-desken då han lunkar förbi. Lilla hjärtat, vem tror du att du är? Det vore på sin plats minsann, att ta in en snickare, en händig en, användbar och inte en lunkande, sjunkande, slaknande, värdelös. Det vore på sin plats minsann, att jag fick tag på ett heltäckande nagellack också för smutsränderna under naglarna och ett mildare rakblad som inte sticker hål på känslig hud då jag måste raka mig för sådana som han. Det var allt för tillfället, HEJ!

Städsång till Hakon

Städa städa varje varda åsså varje helg – du tycke ja Ä snäääll!

Allri städa efter blodbad för de verka tungt – du tycke ja Ä duuumm!

LILLA BLOMMA AKTA DIG

INGA GÄSTER IDAG HELLER JAG TROR JAG SKJUTER MIG SJÄLV I HUVET IGEN INGEN MAT IDAG HELLER JAG TROR JAG ÄTER UPP LILY SNART