Problemlösning

Den ständigt pockande varbölden Lily vet vad som väntar. Vi får inga gäster till vårt gästgifveri så länge hon löper amok i kvarlevorna av hotellet tätt intill vålnandens lemmar. Min marknadsstategi och mina renoveringsambitioner räcker inte till. Hon vet vad som väntar, först blir det till att sticka hål, sedan klämma, sedan surra fast hänga upp lägga fram såga borra allt vad du tillåter dig allt var du förmår och det du förmår är allt.




På återseende när problemet är sprucket!

Dom kommunicerar fortfarande inte med mig, ingen satjävul kommunicerar med mig överhuvudtaget! Ja, natten är den tid på dygnet jag gör ett försök att finnas på den här platsen. Ja, jag är en motsägelse. Ja, jag heter Dag, nej jag heter Natt. Ja. Nej.

Det är tid för redovisning, tid att skala av sig malätna uniformer och avslöja vad vi åstadkommer. Men det är svårt för mig att tänka allt som oftast. Deras röster är överallt, men inte i dialog med mig. Hakon äter sig igenom dom mjuka fuktiga gipsväggarna, Volmars kedjor ger vibrationer i det vi kallar fönster. Men det är inte glas. Nej. Förstås. Carmencita smilar upp sig, den lilla apparaturen hon använder sig av för att maximera mungipornas töjbarhet klickar tickar och när den hakar upp sig, och det gör den, försvinner hon in på latrinen tills den åter är stabiliserad. Jag hör den också om nätterna smattra i takt med hennes tältsäng. Hon har fler funktionsområden på apparaturen än att dra mungiporna uppåt nämligen. När hon placerar den i gommen går också halsens djup att maximera. Ja. Lilys plattfötter överröstar nästan den skrikiga städsången, hon är på alla våningar samtidigt, hennes ben är olika långa, hennes kropp är otymplig och precis som sången är den utspridd över hela hotellet. Hon och jag är dom enda nattarbetarna här men i jämförelse har klumpedunsen inget ansvar. Det skulle vara renholdningen då, men här finns inget som någonsin skulle kunna bli rent. Nej.

Jag Dag, men kalla mig Natt sköter redovisningen. Det vi åstadkommit är plats för Norrgästen som försvann, en kontaktsökande Vaxdocka som numera hänger på alla väggar, en Torparkvinna som söker isolation och Mannen som söker kickar. Vi kan bidra med både att avskärma och avmaska, men inte med så mycket kontakt. Det är därför vaxdockan är inramad och upphängd. Hon får ta det hon får, hon får nöja sig om vi passerar henne ibland.

Klart redovisat och tyst nu alla röster.

LUKT SOM LOCKAR TORPARE

JAG HAKON STÅR FÖRST I VÅRDKÖN TROR INTE NÅGON HAR NÅGOT EMOT FÖR NI ALLA HAR INSETT HUR STANKEN INTEKOMMER FRÅN FOAJÉN OCH LILYS STÄDHANDIKAPP DET STINKER I MITT HUVUD NI ALLA KAN KÄNNA DET VOLMAR KA KA KA KA KAN KAN KANSKE KRÄKAS AV STINKANDE HUVUDHAKON MEN DET LOCKAR EN TORPARE VAN VID BRINNANDE TRÄ DJURKRÄK OCH GRISLUKT OCH BLOMMIG CANCER I KRANSKÄRLEN MAMACITA KAKA KARMEN TAR SNART EMOT DIG CHECKAR IN DIG SÅ DU KAN KOMMA LITE NÄRMARE SÅ DU KAN KÄNNA LITE STARKARE FYLLA LUNGFORDONET TILL LITE VIBRERANDE VÄRMANDE

Hur dom ignorerar mig

Dom må ha förträngt vår norrväga gäst och dennes hastiga försvinnande. Men det ansiktet är inte något man glömmer direkt. Nej. Att dom bländas av vaxfenor i sankmarken när befrielse sänker sig från ovan, från norr, till vår nivå. Dom förringar på detta sätt mig och min existens, trots att jag driver stället nattetid. Är det för att jag fick kontakt, för att befrielsen rörde vid just mig av alla städjade här.

Docka av vax

Det maskprydda norrnyllet är glömt och förlåtet nu när vi har permanent besöksnärvaro söderifrån. Det är rent av provocerande hur man som främmande kan inkräkta och på stört kräva rum av oss utan pardon. Flicksnärtan inte bara drar blickar till sig från övriga städjade med mer eller mindre lodräta kön, hon kastar dem också omkring sig med en cyklons kraft och lite malplacerade beslutsamhet. Men min välkomnande uppenbarelse av bleka tänder och vinklade armar verkar hon ha undgått. Är jag en möbel som front-desken jag är placerad bakom? Är jag en tavla med icke-iögonfallande motiv? Detta vill jag skrika åt vaxdockan! Men med gällande brist på husrum och tak överlag kan man inte neka gäster. Hoppas hon har något att betala sitt upphälle med bara.

Vad som sägs bakom min rygg

Dom säger att dom gått till sängs för natten när jag telefonerar till dom och frågar. Hakon skriker på mig. Carmencita skrattar åt mig. Volmar muttrar och hon den minsta Lily sjunger för mig. Det tycker jag inte om. Jag vet att dom samlas strax efter och pratar om mig. Jag vet inte vad dom säger, men jag vet att det inte är till min fördel. Nej. Dom vet inte heller att jag har sett gästens ansikte i mörkret. Han är frusen, hålögd och lång. Han vill mig något. Det ser inte ut att vara något till min fördel.

Förtydligande

Vad Hakon försöker uttrycka är sin besvikelse över vår frånvarande gäst. Han gömmer sig i gardinerna eller har checkat ut. Han gav sig aldrig tillkänna i front-desken, hans mystiska uppsyn fick aldrig chansen att bländas över hotellets ansikte utåt: mig. Själv är jag också besviken, men inte har jag tillgång till samma självspäkelseverktyg som Hakon som vid middagsbordet satt en kula genom diagonalloben. Vi alla hade vid tillfället givit upp hoppet på gästens närvaro och glupskt tryckt i oss det mesta av kalven på bordet. Natten gick åt till att laga Hakons huvud på bästa sätt. Här har det visat sig att Volmar kan tillämpa oumbärlig teknik och innebär att han är städjad tillsvidare trots önskan om att lämna oss. Nu ligger kalvresterna och ruttnar i foajén, flugorna som hänger över stanken lagrar fett för var dag som går och rör sig trögare, tyngre, långsammare och borrar hål i allas våra huvuden med sin kakofoniskt surrande tyngd. Lily, vi väntar alla på att du ska göra ditt jobb! Vad väntar du på?

RUTTET KÖTT

NORRFEGA FLÄSK FRÄMMANDE GÄST MIN HJÄRNHALVA SPRÄCKT NORRHALVA PEST HALVDOLDA SPÄCK MASKÄTNA FLÄSK JÄRNSKYGGA NORRVÄGA GÄST MIN MAGSÄCK ÄR SPRÄCKT FRÄMMANDE SMITTHÄRD OCH PEST HALVHJÄRNA FEGFETA SÄCK MITT AVFÖRINGSLÄCK NORRDOLDA PESTSMITTA HALVÄTNA GÄSTGIFNA KALVSKELETT

FRÄMMANDE FRÅN NORR

IDAG ÄR DET FEST VI HAR VÅR FÖRSTA GÄST FRÄMMANDE NORRVÄGA IFRÅN JAG HAR SKJUTIT KALV FLÅTT OCH TILLAGAT SYND PÅ HUDEN SKINNET HÅRET DÄR NÄRING FINNS DÄR NÄRHET FINNS MEN TILL LILY DET LILLA FÅRET HAR JAG LOVAT KALVSKINNSHANDSKAR EN ANNAN SORTS NÄRHET FÖR DOM SKA SITTA PÅ MINA LABBAR MEN MÖTA DET LILLA FÅRETS HUD MJUK SOM ULL


GÄSTEN ÄR SKYGG TITTAR IN IBLAND GER SIG INTE TILL KÄNNA GÖMMER SIG BAKOM SKYNKEN OCH MASKER DETTA ÄR EN FORMELL INBJUDAN TILL DIG NORRVÄGA GÄST SÄTT DIG VID VÅRT BORD ÄT AV VÅR KALV



LILY GÅR OCKSÅ ÄTA AV MEN DET ÄR EN SMAKSAK

LILLA BLOMMA AKTA DIG

INGA GÄSTER IDAG HELLER JAG TROR JAG SKJUTER MIG SJÄLV I HUVET IGEN INGEN MAT IDAG HELLER JAG TROR JAG ÄTER UPP LILY SNART