Så länge ohövligheten regerar på den här platsen kan likväl ärligheten bryta hotellets olidliga tystnad. Apparatur, apparatur. Ni alla hade gynnats av en sådan. Förutom Volmar vars brunfläckiga hörntänder skulle ge oss motsatt effekt. Skulle ge oss tystare våningar än nu, mer orörda trappräcken och kväljningar redan i foajén. Och kanske inte heller Lily på grund av risk att avslöja hennes deformerade halsmandlar med tillhörande frän stank.

Så länge tystnaden bryts med ärligheten kan likväl ohövligheten få frodas fritt. Därför medger jag att varken Dag eller Hakon heller hade gynnats av en egen liten halsläkare. Inte ens metafysiska ting som svävande ord genom luften önskas silas genom deras tandgluggar i en stråle riktad din värsta fiende. Det är ett arrangemang, en byråkrat, en ytlig utrustning för djuplodande kommunikation och verksamhetens bästa.

Så länge den ändå hänger i krokar på väggar, fungerar som ringklocka på front-desken, sticker fram som fransar på mattor och dinglar som prismor i våra takkronor är det välkommet att tacka den lille halsläkarens existens och tillsammans arbeta för att ta fram nya modeller. Detta så att vårt tvång, vårt hem och hotell endera dagen går runt. Tack!

LUKT SOM LOCKAR TORPARE

JAG HAKON STÅR FÖRST I VÅRDKÖN TROR INTE NÅGON HAR NÅGOT EMOT FÖR NI ALLA HAR INSETT HUR STANKEN INTEKOMMER FRÅN FOAJÉN OCH LILYS STÄDHANDIKAPP DET STINKER I MITT HUVUD NI ALLA KAN KÄNNA DET VOLMAR KA KA KA KA KAN KAN KANSKE KRÄKAS AV STINKANDE HUVUDHAKON MEN DET LOCKAR EN TORPARE VAN VID BRINNANDE TRÄ DJURKRÄK OCH GRISLUKT OCH BLOMMIG CANCER I KRANSKÄRLEN MAMACITA KAKA KARMEN TAR SNART EMOT DIG CHECKAR IN DIG SÅ DU KAN KOMMA LITE NÄRMARE SÅ DU KAN KÄNNA LITE STARKARE FYLLA LUNGFORDONET TILL LITE VIBRERANDE VÄRMANDE

Obeskrivlig stank

Blindtarmen Lily går mig på nerverna. Stanken i foajén är olidlig, när ska hon åter städa? Där ligger rester från kalv och lite hjärninnehåll fortfarande och kryper samman till små maskar. Övriga bär munskydd nu, men jag måste visa tänderna, mitt leeende är stundtals vad vi lever på. Det blir kvavt när de nya små djuren frodas, vår kroppsvärme och utsöndrad svett bidrar också till denna stank. Knähunden Lily går mig på nerverna. Stanken i foajén är obeskrivlig. Hon säger att hon har ont, att Hakon gjort henne ont, att hon inte kan arbeta. Det blev tydligt hur jag är den största tillgången här när jag idag på D:r X' avdelning tillsammans med medicinskt underlag för bedömning av förmåga att arbeta vid sjukdom införskaffade tvättnötter, samt bakpulver att bleka bordsduken med. Allt för att förenkla. Men hur trött gör det inte mig, detta olidliga och obeskrivliga ansvar.