In/Ut

Volmar, efterblivenheten själv. Tillåt mig att göra ett försök på vad både du och Hakon misslyckats med. Sällan talar jag direkt till er. Genast börja omförmulera mig. Dom bär hjärnskador allihop här, vissa mer än andra. Dom kan inte beskriva vardagen i ordföljder, kan inte hantera att med handlingar kommer följder, dom kan inte skilja på fantasimonster och de som verkligen står bakom gardinerna eller trycker fettmassa ur väggarna. Svarta hål slukade oss och kastade oss tillbaka, lämnade kvar oss med en vålnad som jagat oss dag och natt ut och in, tvingat oss dag och natt att vända vårt in till ut, svarta hål och andra. D:r X tar emot oss så snart Lily städat källartrappan. Sådant att se fram emot för vissa, sådant att morra åt för andra.

HAKON FÖDD PÅ NYTT

VRAHHH DET VAR EFTER VI TILLBAKA KOM FRÅN PLATSEN AV TRYCKANDE VAKAKUUM MED MYLLA I MUNNEN VILKEN UTFYLLNAD BÄTTRE ÄN FÖDOÄMNEN HÄR SOM LILY SOM FLÄSKET HÖGT UPP PÅ LÅRET ELLER PRECIS VID NACKSLUTET SMÅ SMÅ VALKAR VALLA VALLA FÅRET LILY MYLLAN JAG HAR SMAKAT KAN DU INTE ÖVERTRÄFFA KAH DET VAR EFTER PLATSEN VI KOM VAKAKUUMTRYCKANDE TILLBAKA IFRÅN JAG HAKON PÅNYTTKRYSTADES UR ETT SVART HÅL PRECIS SOM DET SVARTA FÅRET MELLAN LILYS LÅR

SITTANDES PÅ TRAPPAN VI FÖRSVANN IFRÅN SÅG JAG ATT DEN VAR RÖD SOM RÖDASTE SÖRJAN SOM BARA EN FÖRLOSSNING KAN FÖRLÖSA

Om tristess var livslotten vi dragit här på hotellet önskar vi den tillbaka nu, så mycket kan jag säga. Under en tid har vi dansat utan golv under fötterna och arbetat bara innanför skallbenet och med tjockt mörker utanför. Begränsad sikt, begränsade länkar oss emellan.

Under en tid har vi dragits in i ett svart hål. Vi vet mer om det nu än vi gjorde då. Dr:X hade samlat oss alla i källartrappan då det hände. Han visste att det skulle ske, och han har fyllt i våra tomma, ekande luckor nu efteråt. Långsamt börjar vi stabiliseras för att kunna driva verksamhet igen.

D:r X' prioriteringar

Han huserar i vårt källarutrymme och gör vad han kan för att uppfylla behov vi har, men även han har behov. Volmar reparerar inte läckande rör där nere, eller de mögliga och snart förmultnande väggarna. D:r X har bara ett jordgolv till exempel. Så länge Volmar vägrar sin fot på nedre botten vägrar han oss som patienter. Volmar säger att det tar veckor att komma därifrån, att man sällan finner sin väg tillbaka direkt. Ingen förstår riktigt vad han pratar om. Men vi har alla våra sätt att tillfredsställa D:r X för att få tid hos honom. Det finns även figurer utanför hotellet som besöker honom, rösterna tränger ibland upp genom vårt svaga och spruckna golv. Men de släpps in och ut genom källargången. Det är en överenskommelse D:r X respekterar. Vi har inget intresse av galenskapen utanför, D:r X sköter den mest nödvändiga kontakt som sker från exteriör till interiör eller tvärtom.

Först på tur till avdelningen är Lily med sargade öppningar och näst på tur är Hakons återbesök för sin multiplicerade huvudskada. Av gästerna krävs tålamod, de kommer i sista hand.